Mina ord och Mitt liv!

Nu är hösten här och vi skriver den 8 oktober! Oktober är för mig både en månad av lycka och av sorg. Den sista oktober 1996 föddes vårt första barn Alicia och livet har aldrig känts så...mycket!

Men den 12 oktober 1994 dog den bebis som kunde ha blivit vårt första barn. Barnet dog i magen och vid ett ultraljud konstaterades det att hjärtat inte slog. Livet hade aldrig varit så svart.

Så oktober är en känslosam månad även om sorgen faktiskt försvunnit.

Vi har inlett handbollssäsongen nu med vårt nybildade damlag. Tre förluster men stämningen är väldigt bra. Alla gör det de kan och kämpar hårt på träningen. Jag är riktigt stolt över dem!

Vi har lyckats få en del publicitet också vilket är bra för oss och handbollen i stort! Bästa sporten!!!

...kräver en stunds eftertanke efter att man läst ut den...

Och bergen svarade av Khaled Hosseini var boken.

...men nästan inte bättre!!

Haft en underbar resa till Cypern. Kristallklart vatten och underbara, knasiga och härliga barn!

Halsen känns lite bättre idag och jag har suttit med jobb så mycket jag har orkat. Ska hålla en föreläsning på onsdag i Piteå för att sedan stanna hos Challe onsdag kväll. Kör hem på torsdag - ska bli kul och mysigt! Kanske inte blir någon träning, vi får se hur halsen mår...

Nu ska jag däremot vila en stund...

Doktorn kikade in i min hals, ryggade och sa att "det där var illa - du behöver penicillin!"

Kåvepenin 1g x 3 ggr per dag i tio dagar. Han sa också att jag kommer att vara väldigt trött. (No shit, Sherlock...)

Sitter nu och väntar på skjuts till apotek och hem...

Jag har så fruktansvärt ont i halsen och nu även i mitt högra öra. Min högra halsmandel tar upp halva svalget och är full i vita prickar... Halsfluss?? Febern har ökat på ikväll och jag har 38,5 trots 1 g Panodil... Something is wrong...

Imorgon blir det besök hos doktorn har jag bestämt. Ingen snuva eller hosta så det är ingen vanlig förkylning. Klart att det ändå kan vara virus men jag tror på streptokocker, har hittills aldrig slagit fel när jag väl gått till doktorn.

Bläää!!!!

Och idag vill jag inte tjata om mitt knä. Finns sådant som är större. Det är så orättvist men jag hoppas att du kan vila i frid, trots att du helst av allt skulle vilja vara kvar. Vi är många som tänker på dig och de dina idag.